DET KOM BLOD OCH JAG BLEV LITE MER BATMAN! :D

Nu ni! Nu är jag glad! :D Jag gjorde något idag som jag är otroligt rädd för och som får hela min kropp att balla ur av stressaktivitet: jag tog blodprov (!!!!!!). Det är visserligen inget imponerande i sig, men sett utifrån att jag verkligen verkligen på fullaste allvar är (eller var?) helt sjukt orimligt dödsrädd för det här stimulit, så var det galet bra gjort! Oavsett om det för dig handlar om att slänga ut spindlar genom fönstret, att vara ensam, se blod på tv, ta kontakt med en främling, flyga utomlands, träffa nya människor på en fest utan att bedöva nervositeten med alkohol, tala inför publik utan manus, ta i ett smutsigt dörrhandtag eller något helt annat: Hur ofta ställer du frivilligt upp på att utsätta dig för det som skrämmer skiten ur dig? Hur ofta tvingar du dig själv att vara modig och göra det ÄNDÅ trots att du egentligen inte vågar? Jag erkänner, jag är lite stolt över det här :) Det har ju inte varit någon rolig resa precis - jag har haft ångest inför och under varenda terapisession och jag har aktivt fått ignorera de oempatiska människor som tycker att sånt här är tramsigt. Jag har också haft ångest varje dag då jag ska göra min terapi-hemuppgift. Men jag har gått FRÅN att tro att jag aldrig skulle klara av det och inte ens vilja tänka tanken att man kan förändra sin inställning till något man är rädd för TILL att ta tomma insulinsprutor på mig själv i magen och sticka mig i fingrarna medan jag utbrister "Jaaa, nu kommer det blood!" för att jag vet att den acceptansen hjälper mig att desarmera obehagskänslorna i längden. Jag har gått från att knyta händerna, gömma fingrarna och distrahera mig med tics till att frivilligt "ge bort" min hand så att en annan människa kan sticka hål på mig... Så. Jag är glad och grymt nöjd med dagen! :)
 
Här kan man läsa tidigare inlägg där jag beskriver min fobi, samt en del av min terapibehandling.
 
Att få höra saker som "men det är ju bara ett litet stick" kan verkligen vara totalt stjälpande och dysfunktionellt i sammanhanget. Att bli bekräftad av andra människor kan däremot göra underverk :)

Kommentera här: